linnodman

2 MONTHS LEFT

"It feels like home when I enter our San Pascual house. I am used to sunshine and beach life. It feels like ages ago I wore a jacket. Grocery shopping, cleaning, and cooking is everyday life. And it's so wierd to think that only two months ago I didn't know any of these lovely people I spend every day with now. 

Everything is completely different. The weather, the culture, the people, the house my friends, the food, the lifestyle, the school and so on. Nothing here is similar to the life I lived in Sweden. Still I have adapted so much that I am a little afraid of the thought of going home now. That is crazy, I had no clue that it could be so easy to change your life so much and feel that it is completely right so quickly. 

I can't describe how glad I am to be here. Of course there are bad days here as well, but most of the time it's just so easy to be happy. I look around and see wonderful friends, sunshine & palm trees. Isn't that paradise?

Texten är delar av det här inlägget skrivet av min fina och kloka Emelie. 

I Lördags var det 2 månader kvar tills jag åker hem och Emelie sammanfattade mina känslor väldigt bra så var tvungen att dela med mig av hennes text. Något jag drömt om så länge tar slut. Men även om det innebär ett slut på detta äventyr så påbörjar jag ett nytt när jag kommer hem och ska flytta till Hampus i Göteborg. Det är både lycka och sorg att komma hem med andra ord. Det ska bli så skönt att få komma hem till ett par trygga armar då det blir många somnlösa nätter här p.g.a. saknaden av Hampus. It's a weird feeling, men jag vet att jag alltid kommer kalla Santa Barbara för mitt hem och alltid kommer ha en del av mig själv här. Nu ska jag njuta av den sista tiden här! 

Comments

Loading comments...
Show all comments
Form is loading